words

 
Förjävla dålig bloggning här alltså och nej, jag tänker inte säga att jag ska bättra mig. För det händer ju uppenbarligen ändå inte... En vacker dag, när jag har lite mer fritid, då kanske? Eller, nja, jag vet inte. Kanske. Suttit och spanat runt på mina gamla bloggar, dom väcker så många minnen. Både bättre och lite sämre. På den tiden skrev jag verkligen det som föll mig in, idag känns det som om jag måste leta efter orden. Jag har inte samma känsla längre, det är synd. Men den kanske kommer tillbaks? Kanske.
 
Sitter och funderar över livet, varför kan man inte bara få det som man planerat? Varför måste man alltid ta en massa omvägar för att tillslut komma på rätt? Varför kan inte allting bara vara lätt för?

Annars då? Har varit sjuk vilket resulterat i sjukskrivning en vecka. Men imorgon är det nya friska tag som gäller på jobbet, eller friska? Nästan i alla fall. Har fortfarande kvar den där sjukt jobbiga hostan som bara vägrar att ge sig av från min kropp. Den har liksom bosatt sig där utan att få mitt tillstånd, att bara tränga sig på så där? Hallå, det är faktiskt inte okej!
 
Mer då? Har fyllt år, halvvägs till 50 nu. Vaddå åldersnojja? Herregud, 25 år har passerat fortare än jag någonsin kunnat tro. Snart sitter jag där, med utflyttade barn och grå utväxt. Kanske med barnbarn? Kanske med Mario? Eller kanske helt ensam? Kanske lever jag inte ens då? Ännu mer panik! Döden, fy. Efter jag fick Milo har jag fått sån dödsångest. Ja, jag är rädd för döden. Rädd för vad som händer efter och framförallt för dom man lämnar kvar här på jorden. Men det var inte det jag skulle skriva, det kan vi ta någon annan gång. För sånt är inte roligt att läsa om. Inte för att det här inlägget kanske är så speciellt roligt och spännande heller för den delen.Men det är ett inlägg i alla fall, tummen upp för det! Ganska luddigt inlägg huh? Jo jag vet, det blir lätt så när man inte skrivit på länge, när man lyssnar på musik, sitter i mörkret ensam med en massa ljus tända. Ja då blir det lätt så att man bara låter fingrarna göra sitt, orden bara kommer. Ser ni, jag kan ju fortfarande! Luddigt var det ja. Tillbaka till min åldersnojja nu! Hade födelsedagsfest med familj, släkt och vänner. En riktigt lyckad fest, ja en skit rolig fest helt enkelt. Nästan så jag borde ordna lite fester oftare? Men det kostar ju också, 6000 slängde vi ut. Men det var det värt, varenda litet öre. Fick otroligt fina presenter också, allt från pengar, presentkort, smycken, upplevelsepaket, alkohol, till en dagstur på islandshästar. Kommer bli förjävla roligt! Åh vad jag vill ha häst igen, en dag så! Fick blommor också, hur mycket som helst. Nästan så det såg ut som en blomsteraffär här hemma ett tag. Men det gör inget, för jag älskar blommor. Synd att dom ruttnar så fort bara, eller ruttnar? Säger man så? Vissnar var det va? Jaja, nu ligger dom i alla fall i sopphuset sen ett tag tillbaka. Om dom inte tömt det vill säga. Mina fina fina blommor. Kan man inte uppfinna riktiga blommor som faktiskt håller sig, typ som plastblommorna fast dom är äkta. Ja, nu går tankarna på högvarv. Men hajja va gött det hade varit! Jag gillar inte plastblommor, ändå har jag fler såna än riktiga här hemma. Varför? För att jag bara lyckas ta död på alla. Kunde inte farsan fört över sina blomstergener till mig med? Han är expert på blommor, jag är rena motsatsen.
 
Nu får det räcka, dags att inta bingen för min del. Inte för att jag vill, utan för jag måste. Ska upp om 6 och en halv timme. Natti natti.